Blå jungfrun


 

Blå Jungfrun. En roman om diktens födelse, Wiken, 1992

Denna postumt utgivna roman skall ha skrivits 1960, när Ivar Lo-Johansson, enligt efterordet, ”gick igenom en vanlig författarkris då jag tyckte allt skrivande var meningslöst”. Därför handlar också Blå Jungfrun om diktandets mening och betydelse. Romanen handlar om författarens orena estetik och utgör på så vis hans konstnärliga testamente. 
 Man kan säga att Ivar Lo-Johansson var romantisk nog att tro på den allena saliggörande realismen. Och omvänt, att han var realistisk nog att inse den makt som romantiken har över våra våra liv. Blå Jungfrun visar realistens romantiska sida; romanen visar hur Ivar Lo-Johansson paradoxalt nog såg såväl det romantiska i livets nödtorft som det torftiga i romantiken.