Författaren

Författaren, Bonniers, 1957

I den femte delen av sin självbiografiska berättelsesvit har Ivar Lo-Johansson funnit sin identitet som författare. Han skildrar åren 1930-35, när han tillsammans med de övriga arbetarförfattarna erövrar den litterära parnassen. Boken är en hel liten litteraturhistoria, där ett fyrtiotal av tidens ledande eller kommande författare passerar revy. Men det är naturligtvis Ivar Lo-Johanssons egen, högst personliga litteraturhistoria. Framför allt rör skildringen hans egen situation som författare; hur han äntligen kommer fram till sitt ”stora, tunga ämne” och kan skriva den roman som får namnet Godnatt, jord:

Jag kastade mig som en febersjuk över papperets vita driva. Jag borrade mig in i en värld, som jag inte tyckte låg så avlägsen i tiden fast den gjorde det i rummet. Jag kände dofterna stiga ur den avlägsna marken. Jag hörde människorna tala, såg gamla händelser tima inför mina ögon som om de hände i närvarande stund. Framför allt åtrkallade jag i minnet mig själv och den jag varit. Bläcket som flöt ur min penna tycktes mig salt som blod. Med smärtsam vällust återupplevde jag en period av mitt förflutna liv.