1917-18

Västerhaninge Station med sin tidstypiska fiskfjällsfasad.

"Kursen började den sjunde november, en vecka försenad. Uppsträckt i kavaj och stärkkrage, så som vi trodde att det skulle vara, cyklade jag vägen ner till stationssamhället för att börja sitta på skolbänk igen. Folkhögskolan var inhyrd i Blåbandslokalen. Både det och namnet på den, Södra Stockholms läns folkhögskola, tydde på att det var något provisoriskt. Jag bodde och åt hemma hos mina föräldrar och cyklade till och från skolan för var dag. Jag hade matsäck med mig som ett skolbarn och kände mig också som ett förvuxet barn. Jag kom på det sättet aldrig med i kamratlivet
i skolan. Ibland skolkade jag någon dag för att hjälpa till med arbetet hemma. Jag lyckades heller inte vinna lärarnas förtroende. Stillasittandet på skolbänken gjorde mig enbart doven, brunstig, tungsint. Skolans uppgift hade varit att hos sina elever fördjupa kärleken till hembygden och till jorden hos bondbarn som skulle stanna vid torvan. Jag ångrade att jag ens hade börjat."
(Pubertet, 1978)